Ja.. SJ har ju varit i blåsväder under nästan hela vintern.

Jag själv kom nu på vilket h-vete jag hade då jag valde att resa med just SJ.

Det var jag och min kompis som åkte från Luleå till Malmö. SJ är enligt mig inte det minsta serviceinriktade när det gäller handikappade.

När vår resa började hoppade jag på kryckor och delvis rullstol. Jag hade kontaktat SJ just ang om det blir några problem med att jag har med rullstol och de sa att det inte var några problem. Bokade även en värdinna i sthlm som skulle hjälpa oss.

Fick liksom ingen bra start..

När vår resa började så funderade vi på vilken vagn vi skulle hoppa på. Vi frågade då 2 st som stod och pratade, de hade SJ klädsel på sig så antagligen jobbade de på just SJ.

Men det jag tyckte var lite elakt var just att de pekade liksom där borta.

Fast det visste jag egentligen. Fanns som bara två vägar att gå och vi hade inte passerat vagnen så antagligen måste den finnas längre fram?

De förstod inte riktigt att ja mer undra: Kan någon hjälpa oss med hur vi ska gå till väga med våran lite mer komplicerade situationen.

Men man ska tydligen fråga rakt ut det man vill veta…

Kompis löste allt själv..

Det slutade med att min kompis fick själv lyfta på rullstolen och stödet som kom med rullstolen. (Hade som ett stöd som hjälpte mig att hålla ut foten rakt i luften) Sedan köra in den i själva ”korridoren” och sedan tryckte ihop rullstolen och ställde den inne i vår kupé. Vi väntade på att konduktören skulle komma och kolla biljetten…

Vi frågade var vi kunde förvara rullstolen..

Mannen som vi frågade kollade lite märkligt på oss. Jag tolkade hans ansiktsuttryck som att: Vaddå kan den inte stå här?

Men det var bara min tolkning. Jag har lärt mig att man egentligen alltid ska ta reda på fakta om vad personen egentligen menar. Det blir oftast fel.

Han gick i alla fall runt och kollade var den kunde stå. Han rekommenderade ”förvaringsutrymmet” dvs där man lägger alla väskor och sådant som inte ryms i kupén. (Det var inte ett sådant avlångt utrymme utan ett som var uppdelat i 3 fack om jag minns rätt.)

Konduktören sprang vidare så min kompis var tvungen att själv lyfta upp rullstolen på självklart det övre utrymmet... Det var självklart just det facket som rullstolen såg ut att rymmas i. Men det visade sig att den inte gjorde det…

Vi stod och väntade på att mannen skulle tillbaka.

Väl när han kom så sa vi att den inte rymdes. Han funderade och kom på lösningen! 

Vi knyter fast den med en plastpåse i utrymmet där man kliver av och på tåget..

Joo liksom lämna en rullstol som inte ens jag äger helt obevakad vid just utgången där man kliver av och på som dessutom är nödutgång. Hur tänkte de? Jajja som tur så var rullstolen kvar då vi skulle kliva av.

Väl framme i STHLM fick vi inte heller någon hjälp. 

Jag bokade en värdinna som skulle möta mig då jag klev av tåget i Sthlm.. just för att det kommer kanske ta lite längre tid för mig att hitta osv. Vi mötte en kvinna vid plattformen i alla fall.. Hon förklarade och börja liksom peka och beskriva vägen. Liksom vägar som en vanlig människa går. Inte vägarna med hiss.

Min vän sprang runt nere i själv tunneln för att hitta rätt och sedan då söka efter en hiss. Där nere vid burger king mm. Hissen var trång och jävlig!

Var så stressigt! Vi hade inte många minuter till godo.

Väl nere i Malmö blev jag väldigt upprörd!

Jag klev in där SJ säljer biljetter. Jag gick in dit och berättade uti min sitaution och att jag vill ha en värdinna som kunde hjälpa mig att hitta rätt tåg på resan hem igen. Men personen jag talade med hänvisade mig till ett telenummer.  Jag minns att jag blev besviken. Första gången jag skulle boka så kopplade de mig vidare flera gånger eftersom jag kommit till fel ”avdelning”.

Jag sa till personen att jag vill boka en värdinna här och nu!  

Personen på SJ sa att de inte ha med värdinnor att göra. Jag började bli frustrerad! Jag sa till den personen att det är jävligt att handikappade måste ringa och slösa pengar för att få hjälp att klara av att resa!

Jag ska ringa, stå i kö och bli kopplad vidare. Dyyyrt!

Vägen på G upp.

STHLM-sundsvall. Vi tog då X2000! Fan vilket h-vete! Liksom vi kommer fram till tåget. Jag hoppa av rullstolen och min kompis fäller ihop rullstolen och ska lasta på den.. Men hur tänkte då SJs personal?  

Det stod 3 från personalen just brevid och ignorerade min kompis som hade ett h-vete med rullstolen. Och det tjorviga jävlar stödet till foten! Ett hevete! Så jag fick oftast bära den eller vänta tills min vän kunde ta den.

Till slut frågade jag de i tåget om någon kunde hjälpa min kompis med rullstolen. Då erbjöd sig en resenär att hjälpa.. Först då reagerade personalen som fanns i tåget. Vi hade inte många minuter kvar tills tåget skulle åka…

Jag fick i alla fall en väldigt handikappanpassad plats där jag kunde sitta i min rullstol hela vägen upp till S-vall  Denna reda gick ändå bra.

Visst det kan ha varit så att alla anställda på SJ hade slutat..

Att deras pass hade tagit slut. Men varför ska de då gå runt i arbetskläderna? De kan åtminstone dölja deras logga.  

De 3 som stod utanför X2000 och surra. Vad pratade de om som var så mycket viktigare än att hjälpa sina kunder som har det lite svårare än annat folk? Har de inge hjärta över huvudtaget? Låta min vän slita ut sig i onödan. De bör knappast ha haft bråttom hem..

Hur som helst så är jag bitter på SJ. Om det var så att deras pass hade slutat så bör SJ se till att deras anställda byter om till deras privata kläder efter att deras pass tagit slut. Gå runt och luras på ett sådant sätt.  

Det finns flera möjligheter till att byta om på tåget!

Blev buss upp från S-vall till Luleå. Det var det bästa utav hela resan!  

Kustbussen var då hur hjälpsamma som helst. Inga problem alls!  

Jag är en aning flygrädd så undviker flyg… Men nästa gång det blir en resa blir det buss  Skönt att veta att det finns möjligheter till att få hjälp relativt fort.

F-ck you SJ!  

Jag har sedan en längre tid haft problem med min stationära dator..

Misstänker att datorn börjat tjorva då den fick en liten elstöt ur vägguttaget  Den ha la kanske fått 3 st..  

Symtomen!

Jag brurkar dra ur kontakten om det är åska ute. Men då när jag ska plugga i kontakten igen måste jag vänta några minuter. Sen kan jag trycka på knappen och då vaknar datorn till liv.

Vet ej varför..

Blev värre..

När jag sedan ville stänga av datorn startade den om igen. Hände dock inte så ofta..

Datorn startade bra så länge jag inte drog ur kontakten.

Men några månader senare blev det värre. 

Vänta ca 8 min.  

Trots jag inte dragit ur kontakte ur väggen var jag tvungen att vänta ca 8 minuter innan den ville starta! 

Ytterligare några månader senare kunde jag få vänta närmare 1 timma     och efter det fick jag vänta 2 dagar! och nu sist väntade jag i 2 veckor och gav då upp. 

Då insåg jag att datorn är ganska död..  

Datorn ville inte stänga av sig utan startade om varje gång!  Jag var alltid tvungen att stänga av och dra ur kontakten eller drycka "av" på datorn där bak.

Katjis analys!  

Jag har inte kunnat så mycket ang datorer. Jag kanske inte ens installera MSN Det mesta jag försöker göra när det handlar om teknik blir fel eller så pajjar det

Så har Inte varit det minsta intresserad. Men nu när jag fått lära mig hur en dator är uppbyggd är det intressant 

Det första jag tänkte på vad la stötarna datorn hade fått. Men just varför blev den sämre med tiden 

Det visade sig att det var nätaggregatet som var trasigt och passade på att formatera om datorn.

Nu fungerar den kanon! 

Inga problem alls mer än att jag inte har något i datorn. Inge ljud, inga program, acrobat reader och dyl. Så sitter nu framför min bärbara... 

I min dator hade jag ett nätaggregat på 520 V. Aggregaret som jag har i nu har 350 V. Jag tycker det är ganska märkligt pga att det är så stor skillnad. 350 V ska tydligen räcka väl till min datorn. Jag köpte min dator på datavaruhuset i Boden.

De rekommenderar jag verkligen

Jag gick in och sa att jag behövde en dator som sällskap 

Jag ville ha den billigaste som de hade. Efter några dagar ringde de och sa att datorn kommit.

Och jag är än idag 4 ½ år senare heeeelt nöjd

Det var nog den 2 delen jag bytt till min dator  Den 1 var datamusen fast den räknas la egentligen inte  

Så varför ett 520 istället för 350? Äh kvitta datorn lever  

Idag vaknade jag väldigt sent..

Tror att jag klev upp kring 14 idag.. Helt slut. Jag lyckades ta mig på begravningen som jag så gärna ville gå på. Jag är så glad att jag for.   När jag kom dit och såg allt folk och speciellt Mamman började det rinna några tårar ner för kinderna. 

Även Hon börja gråta.

Min mor var med. Mor min letade upp Mamman för att ge Henne en kram och beklaga sorgen. Trots att Mamman aldrig hade sett min mor visste Hon direkt vem min mor. Mig hade Hon sett för flera år sedan..

Mor min hade tårar som föll ner för kinderna och när Mamman fick syn på oss började även Hon gråta. Jag gav Henne en kram och beklagade sorgen.  Även Hennes söner kom och gav oss kramar.  

Då..

Undra vad de tänkte när jag och mor dök upp helt oinbjudna.

Startat tidigt på en lördag morgon, - 23 grader och åkt nästa 280 km för att komma och lägga en blomma på Hans grav vilket tog 20 minuter.  Undra om de förstod hur mycket deras son/bror betydde för oss.  

Tårar..

Jag förstår inte hur folk kan låta bli att gråta under begravningar. Jag var inte med på sermonin så vet inte hur stämningen var då. Jag glömde mina näsdukar i bilen. Om jag hade haft med dom hade jag nog gråtit mer. Snörvla i tröjärmen är inte så stiligt..

Mamman..

Efter att de hade skottat jord på kistan var det Mamman som först la sin vackra bukett på graven. Hon var ganska så gammal och vek. Nästan så att Hon föll ihop när hon la buketten på graven. Det var då den sista poletten rammla ner.

Han låg verkligen under den där högen med jord 

Måste kännas hemskt att få begrava sitt egna barn. Han var yngst utav dom alla och hade just fått nya möjligheter att göra något vettigt.

Kommer sakna dig