Några år...

Jag har alltid gillat hästar. Sen jag var liten men jag har alltid varit rädd för dom. Jag har pysslat med hästar ganska länge till och från. Och jag är fortfarande rädd för dom   Alltid när jag åker till ridskolan så får jag lite panik. Som att jag  vill inte.. Vill åka hem igen och usch.. Men jag tar mig dit iallafall. Känner inte alls någon glädje. Men jag vet att glädjen kommer efter lektionen  

Tar tid..

När jag kommer det så går allt så långsamt. Eller är de de andra som är för snabba? När jag ska borsta hästen och kratsa hovarna samt ta på sadeln vill jag alltid göra det i gången. Så jag spännar fast hästen i gången och gör allt. Känns mycket tryggare  När jag sadlat hästen så brukar den första komma in och ungefär då går jag in i boxen med hästen. Jag hämtar tränset och väl när jag fått på tyglarna tar jag av grimman och då ser jag att de andra är på väg att hämta sina träns  Och kl  börjar bli mycket. Jag får i bettet och det återstår att få över nackstycket och sedan dra genom öronen. Det känns inte alls kul. Jag är riktigt rädd... Sen ska jag spänna alla remmar och tänker... Man ska inte visa att man är rädd. Jo! Nå tusan måste  hästen känna att jag är rädd då jag skakar när jag ska spänna speciellt nosgrimman. (Undra varför det heter nosgrimma när det heter käkrem?) Tror även att jag spänner nosgrimman förlöst eftersom att jag inte vågar dra åt den nå mer  Mina fingrar riktigt skakar 

Och det där med sadeln. Jag har än idag svårt att veta när den sitter på rätt plats samt hur hårt jag ska dra sadelngjorden.. Och jag har ännu inte hittat vilken längd jag ska ha på stiglädren! Känns helt omöjligt. Jag känner mig ganska kass.. Liksom riktigt trög..

Själva ridningen går bra.

Väl när jag bett någon kolla så sadeln sitter så kliver jag upp med hjälp av en pall. Och så uppe! Väl när jag rider känner jag mig inte rädd. Mer än då det kommer en hästa för nära   De är som flockdjur men ändå så gillar de inte varandra.

Dessa fötter..

Och jag har ju problem med mina fötter som gör mig beroende av McDavid fotledsskydd klass III. Trots jag har på de så känner jag att fötterna inte är riktigt stabila  Jag gjorde en fotledsoperation för något år sedan.. De skulle stabilisera upp fotleden på mig då jag är extremt ledlax. Men operationen misslyckades.. Vill jag säga. Ortopeden glömde säga. Eftersom du har ledlaxitet så kan det hända att du kommer "bli slapp igen". Vilket jag blev. Nu är jag till baka på ruta 1. Fast värre. Jag är svullen, har ett fult ärr och de gör ont när jag rider. Speciellt om jag bara skrittar. Så jag är ganska förbannad.. Åh så jag fick lida för absolut inget.

Instruktören.

Jag hade teori för någon dag sedan och instruktören skulle då visa de olika hästarna. Hon liksom bara gick in i deras box och kunde som peta bort sputs vid ögat och peta på underläppen. Jag stod där typ helt chockad. Liksom hur lång tid tar det innan jag vågar göra så där? Jag är verkligen skraj