Idag vaknade jag väldigt sent..

Tror att jag klev upp kring 14 idag.. Helt slut. Jag lyckades ta mig på begravningen som jag så gärna ville gå på. Jag är så glad att jag for.   När jag kom dit och såg allt folk och speciellt Mamman började det rinna några tårar ner för kinderna. 

Även Hon börja gråta.

Min mor var med. Mor min letade upp Mamman för att ge Henne en kram och beklaga sorgen. Trots att Mamman aldrig hade sett min mor visste Hon direkt vem min mor. Mig hade Hon sett för flera år sedan..

Mor min hade tårar som föll ner för kinderna och när Mamman fick syn på oss började även Hon gråta. Jag gav Henne en kram och beklagade sorgen.  Även Hennes söner kom och gav oss kramar.  

Då..

Undra vad de tänkte när jag och mor dök upp helt oinbjudna.

Startat tidigt på en lördag morgon, - 23 grader och åkt nästa 280 km för att komma och lägga en blomma på Hans grav vilket tog 20 minuter.  Undra om de förstod hur mycket deras son/bror betydde för oss.  

Tårar..

Jag förstår inte hur folk kan låta bli att gråta under begravningar. Jag var inte med på sermonin så vet inte hur stämningen var då. Jag glömde mina näsdukar i bilen. Om jag hade haft med dom hade jag nog gråtit mer. Snörvla i tröjärmen är inte så stiligt..

Mamman..

Efter att de hade skottat jord på kistan var det Mamman som först la sin vackra bukett på graven. Hon var ganska så gammal och vek. Nästan så att Hon föll ihop när hon la buketten på graven. Det var då den sista poletten rammla ner.

Han låg verkligen under den där högen med jord 

Måste kännas hemskt att få begrava sitt egna barn. Han var yngst utav dom alla och hade just fått nya möjligheter att göra något vettigt.

Kommer sakna dig